Hello World! (doh…)

hah, här kommer det! Det omtalade inlägget i min blogghistoria. Inte först men vem bryr sig.

Dagens inlägg är dedikerat bloggar, bloggandet och bloggare. Jag är en person med egna åsikter om allt. Jag är dock ganska diplomatisk och kan hålla dem tillbaks när det behövs för världsfred, lösningen på svälten eller kanske enklast för när jag själv har något att vinna på det. I min egen blogg har jag dock inga planer på att hålla tillbaka mina åsikter. Här ska ni få en hel dos av dem!

Min blogg är egentligen en dag/vecko/månadsbok (beroende på hur ofta jag orkar skriva något). Jag pratar om mig själv, vad jag gör och vad jag drömmer om, längtar efter och hoppas på. Att ha en blogg om sig själv som vanlig människa kommer väl aldrig ge mig en Pulitzer men det håller mig nöjd och glad.

Jag tycker egentligen att fenomenet blogg har spårat ur. För länge sedan, på ett mycket tråkigt vis och antagligen oåterkalleligt.

Från början så blomstrade bloggarna runt om på internet av tankar, filosofi och eget skapande. Folk la ner mängder med tid på att skriva om sig själva, sin värld och sin vardag. Helt underbart! Man blev inbjuden att dela glädje, sorg, missöden och framgång med massor av människor man aldrig hört talas om annars.

Sakta men säkert så ändrades bloggandet. Bloggen blev en plats att recensera nyheter, kasta skit på offentliga personer, en plats för att tala om saker som redan basunerats ut minst 100 gånger tidigare på andra bloggar, i tv, i radio och i tidningar.

Bloggaren hyllar ofta sig själv som en journalist och som en “jag vet nog jag”-are.

Ett helt kompani av besserwissers föddes via deras blogg på internet och som vanligt så är allt de säger sant (ya think) och det är givetvis alltid de som vet bäst. I förlängningen så blev bloggen även en plats för marknadsföring utav företag istället för människor och även ett vapen att ta till när man ville klaga och sjunga ut om hur orättvist man blivit behandlad eller hur dum någon varit.

Inte då för att få lättnad av att berätta utan för att väcka ett motstånd. Det blir lite hets av det hela. Föresten, rent spontant undrar jag hur ofta bloggare i genomsnitt skulle ha begått ett brott om lagen och rubriceringen “Hets mot folkgrupp” hade räknat företagare som en folkgrupp på samma sätt som andra folkgrupper.

Missförstå mig rätt är ni snälla. Jag vill på inget sätt antyda att något av detta är fel, att det inte är bloggande eller att det bör förvinna. Jag tänker inte ens lova att jag aldrig kommer göra detta själv.  Jag tycker bara att det är tråkigt,  riktigt tråkigt. Jag skulle hellre fortsätta läsa om mina medmänniskors vardag. Deras problem och hur de löser eller tampas med dem.

Men, i takt med att bloggare får mer och mer betalt via anonnser, länkar och klick så känner blir de  mer och mer benägna att skriva om saker som genererar besökare. T.ex nyheter, officiella personer och så vidare. Så, summa summarium är nog att jag inom kort får skrota min dagliga bloggrunda och hålla mig till riktig skvallerpress som aftonbladet eller DN. Det är åtminstonde vad jag tror. Om det är sant eller inte får ni baske mig bestämma själva.

Näe, nu ska jag kolla på smallville och supernatural knaprandes på en påse godis.. Botten upp och resten i håret!

Dagens schlager:  Jason Mraz – Im yours

Ps. Som ni kanske märker så är det relativt få länkar i detta inkägg. Det är helt medvetet och med viljes för att inte kasta skiten i någon speciell riktning. Jag tror nog att de berörda känner igen sig ändå Ds.